Det blev inte så mycket
bilder tagna under utflykten idag. Så något massivt bildpåhopp slipper ni. För fyra bilder
utgör knappast en invasion… tycker inte jag i alla fall. Eftersom det blev fyra
ganska misslyckade bilder så har jag försökt att leka dem snygga i Photoshop. Utan att
lyckas ens det minsta lilla, som synes:
Det hade troligast varit bättre att låta dem vara som de var, i originalutseende, men nu var gjort redan gjort liksom. Lära sig av sina misstag kan väl nog vara så bra men det förutsätter att man vet vad man gör och eftersom jag inte ens kommer ihåg alla prylar jag drog i och funktioner jag var inne och härjade i så kan jag inte direkt påstå att jag lärde mig något…
Men det var i alla fall najs att vara vid havet en stund. Jag älskar havet. Samtidigt har jag en stor hop av respekt för det. Är faktiskt lite rädd för det. Som när jag var i Dahab i Egypten och snorklade vid Blue Hole, ett av världens finaste dyk- och snorkelställen enligt de som vet. Och visst var det ascoolt, med alla korallrev och fiskar i regnbågens alla färger.
Men efter max fem minuter med huvudet nerstoppat i den magiska världen så fick jag fetpanik. Vattenpanik. Och vips så var det färdigsnorklat… Och än i dag så bara ångrar jag och samtidigt skäms jag en smula för att jag inte bara gjorde det, snorklade vidare, istället för att bara ge efter för ångesten…
Vad nu det har med dagens fotoknäpp att göra egentligen... Ja just det, vatten. Det var på tal om vatten… Fast det där med rädsla återkommer nog till i ett inlägg här igen inom en snar framtid. För det är något jag tänker på en del just nu… Fast det blir som sagt sen, för nu sätter punkt för den här gången. Kärlek & Respekt!
Det hade troligast varit bättre att låta dem vara som de var, i originalutseende, men nu var gjort redan gjort liksom. Lära sig av sina misstag kan väl nog vara så bra men det förutsätter att man vet vad man gör och eftersom jag inte ens kommer ihåg alla prylar jag drog i och funktioner jag var inne och härjade i så kan jag inte direkt påstå att jag lärde mig något…
Men det var i alla fall najs att vara vid havet en stund. Jag älskar havet. Samtidigt har jag en stor hop av respekt för det. Är faktiskt lite rädd för det. Som när jag var i Dahab i Egypten och snorklade vid Blue Hole, ett av världens finaste dyk- och snorkelställen enligt de som vet. Och visst var det ascoolt, med alla korallrev och fiskar i regnbågens alla färger.
Men efter max fem minuter med huvudet nerstoppat i den magiska världen så fick jag fetpanik. Vattenpanik. Och vips så var det färdigsnorklat… Och än i dag så bara ångrar jag och samtidigt skäms jag en smula för att jag inte bara gjorde det, snorklade vidare, istället för att bara ge efter för ångesten…
Vad nu det har med dagens fotoknäpp att göra egentligen... Ja just det, vatten. Det var på tal om vatten… Fast det där med rädsla återkommer nog till i ett inlägg här igen inom en snar framtid. För det är något jag tänker på en del just nu… Fast det blir som sagt sen, för nu sätter punkt för den här gången. Kärlek & Respekt!
Håller med dig, älskar havet men har respekt. Vill gärna bo nära men har vissa svårigheter att få med mig resten av familjen på det;)
SvaraRaderaSaknar med och tänker att en fika måset vi få till, kanske en tapaskväll?
Kramar
Gillade den tredje bilden. Fick en väldigt "höstig" känsla av dem, antagligen pga av färgerna.
SvaraRaderaMan ska ha stor respekt för havet, men rädd ska man ju inte behöva vara :)
Mitt snorklande kom inte ens till vattnet för jag fixade inte att ha masken på. Så var det med det dykcertifikatet...
SvaraRaderaJag gillar havet och saknar verkligen att bo vid vattnet som vi gjorde i storstan.
Fengxumamma: tapas absolut! Helst lite snart. :o) Börjar kurs nästa vecka, hoppas jag… så vi kan ju höras när jag lite bättre vet tider där och så. Kram!
SvaraRaderaNina: jag försökte just få fram känslan i bilderna som jag hade när jag var där. Inte lätt… men jag lär mig väl så småningom, hoppas jag… :o) Kram!
Helen: nä dykcert lär det nog aldrig bli för mig heller. Även om jag funderar på det lite då och då. Mest som rädsleterapi… :o) Kram!