Med
risk för att låta som tant Skryt så får jag enormt mycket skriva medelanden
skickade till mig på olika sätt varje dag. Det är kommentarer här, mail på två
olika adresser, en kopplad hit och en så kallat privat mailadress, och det är
pling i mobilen i form av sms. Och jag hinner/ orkar inte riktigt med att svara
på allt.
Det kan låta nonchalant men betänk att jag jobbade som journalist typ
15 timmar om dagen, fick feta snurr i skallen av all stress och gick rakt in i
väggen. Jag har blivit mycket bättre på en hel del plan men andra saker sitter alltjämt
kvar som monster i skallen, monster som kan göra mig megapanikstressad av minsta
lilla.
Som
av för mycket att svara på i skriftform. Troligen kopplade till mitt forna jobb
och all jäkt med överdrivet mycket som skulle skrivas… Och när monstret är framme så säger min hjärna tvärstopp och jag får inte fram ett ord... Så! Jag ber om ursäkt
som fan för att jag är så kass.
Men! Det hjälper inte så mycket med ännu fler,
och spydigt hopplitade bokstäver om till exempel hur elak, värdelös, taskig jag
är som inte svarar. Jag kan fatta att det är frustrerande, så känner jag
själv när jag inte får svar. Men! Det kanske finns en anledning till det. Och nu
vet ni min… Så med önskan om respekt: Kram!
HEJ, Stäng av lite om det känns för mycket.Mvh Lena
SvaraRaderaVet precis hur det känns att få hjärnstopp! Får hoppas att folk respekterar det du säger utan spydiga kommentarer. Kramar!
SvaraRaderaJa, det där minns jag alltför väl med min gamla blogg. Jag blev superstressad och tyckte inte att jag gjorde annat än svarade på mejl ett tag. Och ibland kunde samma person mejla 3-4 ggr på en dag med ett par timmars mellanrum och fråga varför jag inte svarat så man hittade det på kvällen när man kom hem från jobbet. De mejlen svarade jag aldrig på.
SvaraRaderaSå klart att det blir knepigt att hinna med och så klart att personen som mejlar undrar. Ta bort din mejladress istället eller göm den väl. Kram
Lena: tack, och precis det jag gör nu för tiden. :o) Kram!
SvaraRaderaOdd me: ja usch, det är inte kul, för man vill ju… Hoppas också folk fattar. Om inte så får de ju strunta i mig istället… :o) Kram!
Katinka: ja jag känner igen att du skrivit om det också. Ibland kan jag känna att det är så jäkla mycket krav på en att man ska vara så på överallt bara för att man bloggar. Som att man har en massa skyldigheter i och med det. Det värsta är de som ber om hjälp med allt möjligt. Tjatar i mail efter mail och när man sedan hjälper dem så får man inte ens ett tack som svar. Vi ska bara ge och ge för att vi har en blogg… Nä jag är trött på det. :o) Kram!
Har ju själv träffat den bekanta väggen så jag vet hur det är.
SvaraRaderaSen kan jag inte riktigt se att du har nån form av skyldighet att svara på frågor/tjat o dyl som är relaterat till bloggen.
Du får liksom inte betalt av någon för det.
Kanske låter lite bitchigt, men det ingår väl i vår nya approach =)
Kan dock berätta att det på mina fötter just nu ligger nåt brunt, varmt och mjukt ;)
Oj, nu känner jag mig delvis träffad *skäms* Menade absolut inte att jaga dig, utan det var en förfrågan bara... Jag tar verkligen inte illa upp om du inte svarar, eftersom jag vet att jag inte är den enda som mailat.
SvaraRaderaDet är din blogg och du bestämmer innehållet i den. Punkt!!
Så snälla förlåt mig om jag stressat eller irriterat dig, det var inte min mening. Sköt om dig och ha en bra kväll :)
//Nina
Helen: :o) Kram!
SvaraRaderaNina: NEJ NEJ, jag menade absolut inte dig! Jag hade inte ens sett ditt mail, såg det inte förrän nu, när jag letade efter det. Det hade hamnat i skräpkorgen… :o( Jag svarar dig på mail imorgon! Kram!