Att ge sig själv ett löfte om att bli en fegis

Jag fick syn på löpsedeln när jag var ute och köpte cigaretter i gårkväll. Och nu pratar jag inte omJ.Lo´s sommarglöd utan om 23-åringen som slogs ihjäl. Vilket, tyvärr, fick mig att tänka ännu mer i spåren jag halkat in på efter midsommarafton. För jag är en sådan som lägger mig i och går emellan bråk. Har alltid varit, och på midsommarafton hamnade jag i den situationen igen. 

Det var en massa bråk och slagsmål mellan ett par killar. Tjejen till den ene av dem fick nog och började tjuta. Ledsen och besviken över att hennes kille alltid ska hamna i bråk varenda gång de är ute någonstans. Även jag tyckte att han betedde sig som ett ärkepucko och var därmed tvungen att påpeka för honom att han skulle lägga av och tagga ner, för sin tjejs skull i allmänhet och för allas skull i synnerhet. Och vips så var hans ondsinnade temperament vänt enbart mot mig. 

Med riktigt elaka påhopp och hot. Under en bra stund. Medan de andra, som råkat ut för hans våldsamma lynne nöjde sig med att betrakta på håll. Jag tjafsade dock emot och tog hans tjej, som hamnade i fokus, i försvar. 

Efter en bra stund går han. Och tjejen valsar efter, utan ett ord till mig, inte ens ett minimalt tack eftersom jag faktiskt stod upp för henne, rejält. Och det gjorde mig så jäkla trött. Och besviken. Och det blev ett löfte till mig själv att sluta lägga mig i. Att det inte är värt att hamna i skottlinjen och få ta en massa skit när de man står upp för är så fega att de inte gör det ens en nanosekund själva. 

Jag har lyckats klara mig från att hamna i våldsamma situationer, utom en gång då jag blev inkastade i ett skyltfönster som rasade samman och gav mig kraftig hjärnskakning. Det är ett gäng år sedan och ingenting jag tänker på när jag lägger mig i och går emellan. Men i fredags började jag göra det, i efterhand, och nu ännu mer. Jag har ingen aning om vad som hände i Veberöd, inte mer än vad jag läst och det ger ingen klar bild, såklart, för då måste man ha varit där. 

Men! Jag tycker det är tragiskt att det finns så mycket fega människor som bara tittar på. Och nu ska jag bli en av dem. En tragisk fegis. Om inte fler börjar våga istället… Hur funkar och tänker ni; lägga sig i eller hålla sig i bakgrunden? Kram!