Sååå jäkla fetförbi med att strunta i att lyssna på kroppen

En styck mr Make är just nu på väg till Malmö med tåg för att möta vännerna och gå på Ozzy-konsert. En styck fruga befinner sig kvar i sängen hemma. Joråsåatt… det ville sig som så att förkylningen med helveteshuvudvärk som har legat och lurat i min kropp ett bra tag nu bestämde sig för att jävlas lite extra just idag. 
Och det i kombination med utomhuskonsert i skitväder lockade fram min mest egoistiska sida. Som i att vägra att stå ute och idiotfrysa i timmar. Speciellt inte som nästa vecka blir en av de allra mest hektiska på lääänge… Och tråktanten är sååå jäkla fetförbi med att strunta i att lyssna på kroppen så därför är jag här.

För att nonchalera kroppens eget lilla språk kan ge grymt jobbiga konsekvenser… Been there, done that… Sedan kanske man är patetisk om man måla utbrändhet på väggen vid första lilla. Men jag tror att bara den som själv varit där kan fatta… hur det känns och hur man av överlevnad lär sig att sätta sig själv i första rummet… Taskigt som fan att jag kör stenhårt egorace med tanke på att det är hans födelsedag? Dessutom nummer 30 i ordningen… 

Ja förmodligen! Men hur kul är det för honom, och vännerna för den delen, att dras med en hängig surmops som helst vill hem? Nä, just det, inte så kul. Och jag vill att han ska ha kul… Det var allt för mig för nu. Peace out! Kärlek & Respekt!