Träning har en tendens att
vända tillbaka mitt humör på rätt köl, så därför gav jag mig i kast med ett
pass bodybalance nu ikväll. Och jajemen, en släng av den sköna yoga-pilates-taichimixen
fick minsann tanten en smula gladare till sinnet:
Ja jag är född med surutseende, jag vet, men jag försökte verkligen se glad ut på bilden, jag lovar… Och där hade jag dessutom precis varit med om en lynneshöjande sak till. För mellan gymet och hemmet sprang jag på en av mina bästa barndomsvänner, en tjej jag inte har träffat på hur många år som helst. Trots att vi bor i samma lilla stad.
Men eftersom våra mammor fortfarande är bästa vänner (de umgicks jämt när vi var små och därför gjorde vi också det) så får vi rapporter om varandra av dem. Och så är vi vänner på Facebook, vilket var det som gjorde att vi kände igen varandra, så Facebook är trots allt bra till något… :o)
Nu fick vi uppdaterat varandra lite mer, och pratat minnen, och samtidigt som det var superskoj så kommer ju onekligen det där med att åldern har hunnit skjuta i höjden en hel massa in i bilden samtidigt… Fast det försöker jag förtränga, för denna dag har det varit nog med depp och skit och neggogrejer som det är i alla fall…
Och för att kanske kunna bota och mota sådana dagar lite lättare i framtiden så undrar jag om ni har något tips. Vad gör er på bättre humör under stunder och tillfällen som känns plockade från helvetet?
Så fick jag frågeterrat er lite också. Ännu en gång…;o) Kram, Kärlek & Respekt!
Kul att träffa en gammal kompis så där. Tycker din fråga är svår att svara på, men jag tror det är barnen som på något vis lyfter mig.
SvaraRaderaKram
Jag har ju inga barn men jag fattar dig. jag har ju djuren och de har ju faktiskt en tendens att lyfta mig,för det mesta. Kram!
RaderaBota och mota? Skitsvårt men jag försöker att alltid ha nåt att se fram emot. Ha några såna där små saker inplanerade som gör att man orkar trampa runt det där förbannade ekorrhjulet............
SvaraRaderaOch som Hilde säger, barnen. Har man ungar måste man på nåt sätt skrapa sig samman om du förstår vad jag menar?
Slår en pling i morgon kväll så får vi ha lite terapi;) Kram
Även om jag ju som bekant inte har barn så tror jag att jag fattar vad du menar. Och jag håller med om att ha något att se fram emot. Det måste jag typ jämt för att inte deppa ihop, fast det behöver å andra sidan inte vara så stora saker för att det ska funka, en ynka Molly funkar bra till exempel... ;o) Kram!
RaderaSvårt. Ibland är det så simpelt som choklad, men som idag, är det inte mycket som hjälper, fast jag kollade eighties på SVT play och skrattade faktiskt högt här i min ensamhet. Och det krävs ju en del för att man ska göra det, iaf för mig. räning brukar faktiskt också fungera och som Linda säger, ngt att se fram emot. Ska på bio i morgon t ex. det är ju lite kul. Klem med hopp om en bättre dag i morgon.
SvaraRaderaSamma här, är inte så lättskrattad, så då vet man att det är kul på riktigt... :o) Hoppas du hade det najs på bion och fick se en bra film. Kram!
RaderaBra fråga..känns nästintill omöjlig ge ett rakt svar på! Ibland kanske en rolig film kan höja humöret, ibland känns det som inget finns överhuvudtaget som hjälper.. Stöttepelaren är ju maken men ibland räcker ju inte han till heller..vi är ju bara människor trots allt! Antar det bara är att acceptera vissa dagar gör sig bäst under täcket med rullgardinen nerdragen.
SvaraRaderaLät väl upplyftande, ha ha..
Kram
Haha... lät som mig...:o) Som du skriver är vi bara människor så det kanske bara är att acceptera att ibland är det bra och kul, ibland skit och elände... det lät väl vuxet...;o) Kram!
RaderaJag har också ett surutseende. Vad gör man när man har mungipor som av naturen pekar neråt? Vad som gör mig glad när jag är nere vet jag inte riktigt. Inte idag i alla fall för idag mår jag pekka. Har fått ett dåligt besked på jobbet samt fått besked om en arbetskamrat som har hjärnan full av cancer. Egentligen kanske man har det ganska bra.
SvaraRaderaHaha... ja vad gör man när man har surutseende, inte mycket.:o)
RaderaMen shit vad hemskt, hjärnan full av cancer, fy fan vad jag skäms nu som gnäller över skitsaker... Och ja fy fan vad man har det bra egentligen, ska verkligen försöka tänka på det lite oftare, och sura mindre... Så Tack! Kram!