Satan vilken extremt hjärnförvridande present

Jag sitter vid köksbordet med datorn framför mig. Och ett helt oklottrat ark som tanken är att jag ska ha fyllt med en artikel innan klockslaget visar på lunch. Vilket är snart, alldeles för snart… Men! Jag kan för mitt liv inte formulera ens det minst lilla ord, för jag är inte där, jag befinner mig istället på en helt annan plats. Ja, bara sisådär 15 centimeter bort rent fysiskt men i sinnet. 

Där smakar jag på de mest fantastico ingredienser, sådant som mörk kvalitetschoklad, jordgubbar, mandelmassa, honung, mozarellaost, lemon curd, färska hallon… Ett mischmasch som inte alls passar speciellt bra ihop när det samlas för många av dem på näthinnan samtidigt, men det gör liksom ingenting… 

Jag inbillar mig att jag befinner mig på en blomsterdoftande sommaräng, i en guppande båt mitt i sundet eller är på picknickutflykt i någon park med en korg fylld av egentillverkade läckerheter… Med människor jag tycker om, med en stor filt i glada färger och mönster, med hundarna som flämtar och viftar på svansen i samma slags upphetsning. Glädje över livet när det är som bäst…
Jag har totalt snöat in på det jag har placerat i knäet, det som stjäl hela mitt fokus, en av mr Makes födelsedagspresenter, boken han fick av sina föräldrar igår, Leila Lindholms bok ”a piece of cake”. Satan vilken extremt hjärnförvridande present!  

Och jag vill att det ska bli midsommar nu, ledighet, tid att frossa i recepten på riktigt, kasta mig över dem, få till alla bakverk och bröd lika skitsnyggt bildsköna som på fotografierna i boken. Samma känsla av sommar, sol, lyckorus… Fast det är ju egentligen bara fyra dagar dit. I alla fall till midsommar, till ledighet. Så nu jäklar får jag allt ta och ställa in brännpunkten där den borde, måste, ska vara just nu. På artikelplitandet… Så over and out för nu. Kram på er därute! Take care!