En kommentar från söta Mette i mitt förra inlägg fick mig att skämmas och vilja be om ursäkt och komma med en förklaring. Jag skriver lite då och då att jag är ett fetto. Ofta i samband med klädprovningar och storlekar. Jag har förstått att vissa tar illa upp av det, vilket absolut inte är min mening!!! Jag tycker ofta att tjejer som har storlek 3 och 4 är hur fina som helst. MEN.
Och det är nu det är dags för förklaringen; jag var en 2:a väldigt länge. Men framförallt det här året så har jag märkt att jag allt oftare måste ha storlek 3 istället, vilket även betyder att många av min favorit-Mollysar i garderoben inte passar längre. DET har fått mig att känna mig tjock, fet, uppsvälld, plufsig...
Och det är nu det är dags för förklaringen; jag var en 2:a väldigt länge. Men framförallt det här året så har jag märkt att jag allt oftare måste ha storlek 3 istället, vilket även betyder att många av min favorit-Mollysar i garderoben inte passar längre. DET har fått mig att känna mig tjock, fet, uppsvälld, plufsig...
Och vågen visar dessutom att jag har rätt, för jag har... bekännelsedags; gått upp 15 kilo! från det att jag trivdes som bäst med mig själv och min kropp. Men att jag känner mig som ett svullo betyder alltså INTE att jag har åsikter om hur ni andra ser ut, oavsett storlek. Det handlar om att jag inte trivs med mig själv och därför skriver det för att jag liksom försöker vara så ärlig som möjligt här. Och precis som det därmed är dags att sluta gnälla och istället ta tag i det hela, med start på måndag tänkte jag, så lovar jag att tagga ner på fettosnacket. Men jag kan inte garantera att jag aldrig tar upp det igen. Men då hoppas jag att ni vet att det handlar om MIG, och ingen annan!
Nu ska jag ut i verkligheten en sväng. Men vi ses senare igen om ni vill. Kärlek!
Hej Joasanne.
SvaraRaderaVi har ju träffats o du vet ju att jag är rätt mycket större än dig. Dock är jag ju 30kg mindre idag än för ett år sedan så jag är relativt nöjd... bara ett antal kvar...
När du skriver om dig själv som ett fetto tog jag till att börja med illa upp. Sen när vi träffades o efter det så insåg jag det. Att precis som du skriver i detta inlägg så tänker du enbart på dig själv (nu tycker inte jag att du är ett fetto) att du känner det så. Och så är det nog man kan känna det så även om andra inte tycker det. Min mamma säger ofta som du att hon tycker att hon är tjock. Det kunde hon säga även när jag vägde 100kg o hon 50kg (ja hon väger 50kg är 171cm lång och är 68år o hon tycker hon är tjock???) jag tog det som en förlolämpning men när jag sa det så såg hon mest förvånad ut? För hon tänkte inte alls på att jag faktiskt var (o är) tjock utan på att hon har en mage som hon alltid haft o alltid kommer ha om hon inte börjar träna...
Men om du inte mår bra av det så tycker jag du ska göra något åt det... lätt o säga jag vet. Men jag peppar gärna
Anna SC
oj vad det blev rörigt, men hoppas ni fattade vad jag menade
SvaraRaderaAnnaSC
Anna: jag förstår absolut vad du menar och jag tackar supermycket för din åsikt och din ärlighet! Och du är INTE tjock enligt mig. Men precis som för mig själv så är det det egna känslan som räknas. Vi får peppa varandra vännen! Kramar!
SvaraRaderaHejsa
SvaraRaderaJamen altså - smil - du behøver hverken undskylde eller forklare, jeg forstod skam godt hvad du mente ,og følte mig ikke forulempet på den måde. Jeg mente bare - og det var egentlig mest for sjov - at hvad skulle alle vi andre vanlige str 3 og 4 gøre, når en så slank pige som dig mente hun var for tyk? JEg tror vi alle kender til den følelse og kan sætte os ind i hvad du mener. Jeg har selv været 20 kg tyndere da jeg lige var blevet syg for snart 10 år siden. Det var ikke noget kønt syn, og jeg trives faktisk fint med min str nu, selvom det da ville være dejligt at der ikke var helt så mange "deller" som vi siger på dansk , på maven og sådan lidt allround, men i det store hele har jeg det fint med det. Og hvis jeg ikke havde, så er det jo mit problem og kun mig der kan gøre noget ved det. Det skal ikke afholde hverken dig eller andre for at sige den slags, det kunne jeg selv have gjort, så DET ER HELT OK SØDE:-)
Ha en dejlig dag
KH
Mette
Ja, nu er det lige mig igen. Det er så svært at forklare på dansk,for det hele var bare ment for sjovt. Jeg har lige tabt mig foreløbig 6 kg er SÅ glad fordi jeg nu kan passe str 3 og mine 4 er for store. Og da du så skrev det om at føle dig tyk fordi du har dramacoat i str 3, så tænkte jeg, hjælp - nu troede jeg lige at jeg var ved at få normalstørrelse:-) Jeg forstår dig FULDT UD, jeg tror alle anset størrelse, føler sådan hvis de tager på. SÅ er det vist ligemeget om man er en 1 eller en 4.
SvaraRaderaJeg er glad og tilfreds med at kunne bruge 3 og ønsker dig alt muligt held og lykke med at komme ned i den størrelse DU har det bedst med.
Jeg synes man kan se SKØN ud uanset hvilken str man er, det vigtigste er at man har det godt med at være der hvor man er.
Fortsat en herlig dag til dig, og så lader vi det ligge ikke:-)
KH
Mette
Mette: haha... ja vad dumt, jag förstod inte att du skämtade. Men det gör inget om du frågar mig för jag behövde en tankeställare. Det kan ju finnas andra som tar illa vid sig. Glad att du trivs och duktigt att du har lyckats gå ner som du vill för det är inte så lätt. Men som du skriver; det viktigaste är att man trivs själv, inte vilken storlek man har. Ha det fint söta du. Kram!
SvaraRaderaJag förstår vad du menar.. man kan uppfattas som smal men man själv känner inte igen sin kropp längre..kläderna stramar, valkar på ryggen, magen dallrar när jag åker moppe, inte kul! Vad hände liksom? Jag har aldrig behövt träna för att hålla mig smal och fast och har kunnat äta vad som helst! Nu plötsligt funkar inte det längre och det är svårt att få igång en rutin som man aldrig har haft och som jag tycker är så himla tråkig, träna :/ Jaja antingen är det bara att gilla läget eller så får man sätta fart :p Kram
SvaraRaderaOdd me: klockrent skrivet för exakt hur jag också känner mig! Jag har gillat att träna förr men inte längre. Hoppas hela tiden att jag ska vakna en morgon och bara vilja träna men än har det inte hänt. Får bli promenixande och lagom med nyttig mat istället. På måndag, för nu är det ju helg... ;o) Kram!
SvaraRaderaOdd me skrev så bra.
SvaraRaderao du jag kör med att man kan äta allt men inte alltid. Vet man att man ska ut med en vän o fika. Fika då på det du känner för och så låter du bli kakor etc resten av veckan. och så lite mer grönt o mindre med potatis/pasta/ris. Brukar man äta 2 potatisar ta 1 istället o öka det gröna. Men att säga nej till något det funkar INTE för mig för då blir jag besatt i just det o kan inte tänka på något annat över huvudtaget. Så funkar jag o för mig har det funkat. Jag har perioder jag tränar mycket på min crosstrainer, men nu är det promenader som gäller. Vem vill stå inne nu liksom.
AnnaSC
Förstår precis vad du menar för jag känner mig inte heller så nöjd med att ha gått upp en storlek - även om det blev en C-kupa av det ;)
SvaraRaderaMen det finns faktiskt en helt fysiologisk orsak till att du och jag lagt på oss och den heter kortisol. Stress ger påslag av detta eftersom kroppen agerar som att det är kris och hamstrar.
Funkar inte för mig heller att totalförbjuda.
Det har alltid varit bästa sättet att få mig att göra nåt: Förbjud det... =)
Kram!
Jag har aldrig tagit åt mig men inser att andra kanske gjort det. Jag håller med Odd Me till ounkt och pricka. Att passera 35 och skaffa 2 barn har ändrat min ämnesomsättning drastiskt och jag kämpar fortfarande med trivselkilona jag drog på mig under senaste graviditeten. I andras ögon är jag säkert helt normal men jag behöver gå ner 6 kg för att må bra och tycka om mig själv. Jag hoppas att de flesta som läser sådan uttryck som dina (om mina ibland också) inte läser in något fördömande i det utan att som du skriver, man bloggar om sig själv och sitt mående. Stor kram!
SvaraRaderaHar ocksa fatt lite volanger som jag inte trivs med. Allt ar relativt... jag har varit spinkig hela livet sa jag tycker jag blivit tjock efter tva barn och mycket pys i soffan utan motion. Provade bikini for nagra veckor sedan.. not fun. Efter det har jag funderat mer pa vad jag stoppar i mig och tagit manga langa promenader med vanner sa man kan snacka medans. Blir ju superkul da. Snacka gar ju, haaa-haa! Kram!
SvaraRaderaAnna: tack söta för bra tips! Att säga nej funkar INTE för mig heller så jag ska anamma dina tips istället. Kommer garanterat att avslöja lite då och då hur det går. Kram!
SvaraRaderaHelen: haha... ännu en punkt vi är lika på med andraord; förbjud mig och jag gör just det! ;o) Ja den jävla stressen... och de förbannade psykpillren... Grrr... :o( Kram!
Lindiloo: superbra skrivet! Vi får försöka peppa varandra. Kanske läge för en Mollysysters goes smalare klubb... vad säger du om det... :o) Kram!
L8: haha... volanger... så jävla underbart... fast jag har mer gått år hållet ”svalt en trumma”, och då pratar vi en stor jäkel... Promenixer blir min grej nu också, fast med tjock vovve istället. Bikiniprovning... ångest hur smal man än är tycker jag. Kram!