Fotoutmaningens tredje dag är här, vilket betyder att det har blivit dags att presentera mina två 40-åriga trotjänare som därmed mycket väl kvalificerar in sig under rubriken Pryl från barndomen som jag fortfarande har kvar.
Jag tänkte dra lite kort story om dem också. Eftersom det kanske säger lite om varför jag inte har några barn utan istället huset fullt av djur... ;o) Jag fetdissade dockor när jag var liten, jag tog inte ens i dem, tyckte mest att de var obehagliga.
Däremot så tjatade jag jämt om att jag ville ha en katt, så det fick jag. Men ingen riktig utan istället dessa två som jag släpade med mig exakt överallt. Jag höll dem runt halsen och vägrade släppa dem, vilket förklarar att stora delar av pälsen är bortsliten, framförallt runt just halsen medan den ena är snudd på halshuggen och har en plåstrad svans.
Allt på dem hänger snett och vingt men det finns inte på kartan att jag någonsin skulle kunna göra mig av med dem. De är till och med så viktiga att de är något av det jag skulle sätta i säkerhet allra först om huset började brinna... :o)
Allt på dem hänger snett och vingt men det finns inte på kartan att jag någonsin skulle kunna göra mig av med dem. De är till och med så viktiga att de är något av det jag skulle sätta i säkerhet allra först om huset började brinna... :o)
Nu är det så många som har hakat på utmaningen, vilket är superduperskoj!, att jag känner att jag måste kolla runt lite och uppdatera länklistan så alla kommer med innan den åker ut här. Så den kommer när jag får, och direkt efter presenterar morgondagens tema här framåt kvällningen. Kram på er för nu!
Så fullständigt bedårande! Och verkligen unika, förstår att du håller hårt i sötnosarna :)
SvaraRaderaKram
Helt underbara små katter och så kul att du har dem kvar!
SvaraRaderaKram
Vilka sötnosar :) Kram
SvaraRaderaVilka sötnosar! Förstår att du bar omkring på dem och att göra sig av med? Inte en chans =)
SvaraRaderaSötisarna! Kan se framför mig hur du lullat rund med katterna när du var liten. Slitna med kärlek kan man säga. Blir lite rörd när man ser dom. Gulliga! Har dom några namn? Köpte dina föräldrar två om du skulle tappa en eller fick du två vid ett tillfälle? Kram!
SvaraRaderaPS Vet inte hur stora dom är men det finns djupa ramar på IKEA som man placera saker i. Resultatet blir ganska coolt. Tänkte just på katterna dårå´.
Vilka söta! De där hade varit klockrena hos lill-tigern också :-)
SvaraRaderaKram!
Skit-söta! Det syns verkligen att en liten Josanne verkligen älskade dom:) Kram gumman!
SvaraRaderaTack snälla för gulliga kommentarer om mina ärrade kämpar... ;o)
SvaraRaderaSom svar på L8´s fråga så fick jag 2 eftersom tanken var att jag skulle ha en hemma och en hos min mormor som passade mig när min mamma jobbade. Men jag släpade istället båda fram och tillbaka, de var ju ensamma annars... :o)
De är halvstora sådär, 24 cm höga så jag tvivlar att det finns så stora djupa ramar men det är absolut värt att kolla för jagtror det hade blivit coolt att rama in dem. Så tack för tipset darling L8!
Stor kram till er allihopa!
Gud vad söta, och vad roligt att ha kvar dom. Jag önskade mig Mr. Nilsson mest av allt när jag var liten, men för mig blev det en mjukisapa. Undrar vart den är?
SvaraRaderaKram
Så söööööta :-) Å SÅ använda & medasade överallt kan jag tänka mej ♥
SvaraRaderaÅ du, varför inte klä en skokartong eller något, i något häftigt papper, eller tyg ! Stoppa in gose där å vips har du gjort ett tittskåp ;-)