I Hitlers fotspår, hönsmamma mini & vilsen kaka

Idag har det gått två månader sedan Bosse for iväg till katthimlen. Två jävliga månader av en massa sorg och saknande... Jag har skrivit tidigare att det inte ska bli fler inlägg om honom här.
Så därför blir det inte det heller, bara en enda bild på honom och Freja hund...

... och sedan istället lite fler bilder på de missar som vi har kvar här istället:

Debbie – det är inte för inte som hon platsar på hemsidan som heter Katter som ser ut som Hitler... en riktig liten bitch med bestämda åsikter. Men som mjuknar totalt när man klappar henne på magen. Bästa polare med Smilla.

Noima – är fröken Matglad, vilket syns på hennes rultiga kroppshydda och det är hon som är först med att högljutt påpeka när katternas mat är slut i skålarna.

PimPim – fröken Enöga är en bastant och ganska förvirrad dam som gärna ligger i ens knä och sprattlar och trampar och rullar runt så att både hon och jag håller på att trilla ur stolen. Matvrak även hon, lite av en enstöring för övrigt.

Smilla – snällaste katten jag någonsin har träffat. Gillar alla och alla gillar henne, en hönsmamma i miniformat, för hon är verkligen superliten för sin ålder, som är 6 år om ett par dagar. Och har nu tagit Bosses plats som min följeslagare.

Mazarin – en vilsen lurvboll som ingen riktigt förstår sig på. Kom hit som livrädd ettåring och är fortfarande, fem år senare, en ängslig liten varelse som helst håller sig i bakgrunden. Man kan kalla honom knasboll, fast en sjukt söt sådan.

Och vad vill jag ha sagt med det här då? Inte den blekaste aning. Mer än att jag tyckte att katterna förtjänade en liten visit i rampljuset. Dags att åka båt. Kram!