Det blir rent, vilket alltid får en att känna sig lite fräschare själv, man får mer rymd och därmed lite bättre plats att andas. Och onödigt skräp tackar för sig och vallar glatt med en till soprummet. Allt det gör att man blir glad. Jag pratar städning och jag pratar dess fördelar, framförallt när man väl har lagt själva momentet av görande bakom sig. Som jag snart har gjort för den här gången.
Men hushållsbestyr av detta slag kan även innebära feta nackdelar. Som i att plötsligt hitta ett gammalt foto och bli blixtledsen på mindre än en nanosekund...
Men hushållsbestyr av detta slag kan även innebära feta nackdelar. Som i att plötsligt hitta ett gammalt foto och bli blixtledsen på mindre än en nanosekund...
Bosse och Bella. Året är 1998. Jag och mr Ex-make har precis flyttat in i en av de mysigaste lägenheter jag har haft förmånen att bo i. Bosse är 3 år gammal, Bella bara några månader ung. De har fortfarande en hel massa år framför sig. Men det är då. För nu finns ingen av dem längre.
Bosse har figurerat här tidigare, min älskade vapendragare genom glädje och sorg i snudd på 16 år och som somnade den 23 februari i år. Bella flyttade med mr Ex-make när vi separerade för nio år sedan. Hade det superbra till även hon for till katthimlen, bara en knapp månad efter Bosse. Fy fan vad jag saknar er!
Kramar och kärlek... Jag vet hur det känns...
SvaraRadera/Tina
Så fina!
SvaraRaderaStyrkekram till dig!
Kram!!!!
SvaraRaderaSå fina! Förstår att de är saknade.
SvaraRaderaKram!!
Tusen tusen tack finaste ni! Kram!
SvaraRaderaSå fina! Hoppas de har det bra i katthimlen.. Kram
SvaraRadera<3
SvaraRaderaÅh finekissarna! Visst blir man lite ledsen när man ser dem på bild.
SvaraRaderaMen mina hänger uppe alltid på min wall of memories i hallen så numera blir jag mest glad av att se dem.
Dit kommer du också men det tar den tid det tar.
Kram!
Tack! Kärlek till er!
SvaraRaderaÅh vilka fina! Det är så sorgligt varje gång man måste ta farväl av ett älskat husdjur oavsett skäl. Det är nästan så att jag överväger att inte skaffa fler katter (än de två jag har nu) för att det är så fruktansvärt jobbigt när de måste vandra vidare över regnbågsbron. Och vi står kvar..... :´(
SvaraRadera/Anneli