Jag är van att bli dömd och bedömd för en massa olika saker. Som till exempel att jag har en betydligt yngre man, att min brorsa sitter i fängelse, att jag jämt har på mig sådana där skitdyra Mollysar och lite då och då för min adress, som anses för glassig för mig… ;o) Inget av det bryr jag mig ett skit om. Längre. För det är ganska uttjatat vid det här laget.
Precis som det tyckande som haglar över Mr Make. Mest för hans horder av tatueringar och piercingskrot i ansiktet. Och nästan lika ofta blir han, med illa sedd min, tagen för Hells Angels medlem.
Men nu har min och makens nya nördhobby geocaching gett oss ännu några fler, och helt nya stämplar i pannan. Jag tänkte först att jag skulle berätta lite mer ingående om vad geocaching är, men istället för att jag ska komma med någon taskigt förklaring så kan ni, om ni har lust, istället läsa mer om ni klickar HÄR.
Men jag måste i alla fall förtälja att det handlar om att leta efter ”skatter” ute i verkligheten, i vårt fall mest stadsmiljöer, vilket av naturliga skäl därför är små burkar, som den maken håller i handen på bilden, ibland ännu mindre. Och för att hitta dem så måste man ofta rota omkring lite. Och det är där våra nya ”intressanta titlar” kommer in i bilden. För vad sägs om blomvandal, pedofil och inbrottstjuv i kyrka… :o)
Vilket är både skrämmande och hoppingivande. Och nu pratar jag uteslutande om det som ligger bakom. För det slog mig att shit vad folk är rädda för allt som faller utanför normen om så kallat normalt beteende på gatorna. Det känns liksom inte helt sunt. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli glad åt att folk faktiskt har börjat få lite civilkurage. Att de vågar fråga vad man gör istället för att bara tro att man är blomvandal, pedofil, inbrottstjuv i kyrka eller vad det nu kan vara. För civilkurage är något som jag har saknat länge…
Och så hade jag flippat ur Mollyboxen totalt igen. Och det lär inte vara sista gången heller… men lovar att återkomma med ett Mollyfierat inlägg sen. Kram!
Även om det är svårt så ska man inte bry sig om vad andra tycker och tänker. Det är ju du som bestämmer över ditt liv och när sådana kommentarer kommer är det oftast pga avundsjuka faktiskt. Antingen för själva saken och/eller för att du vågar leva ditt liv som du vill. Så go girl och mer Molly åt folket. Gör ju en glad och det kan aldrig vara fel. ;)
SvaraRaderaSpännande hobby tycker jag :) ska testas :)
SvaraRaderaKör för de du är tills någon när som räknas säger något! Lyssna inte till folk du aldrig mer träffar! Kram!!!
Hade aldrig hört talas om geocaching. Visste inte ens att det fanns något liknande men låter ju superspännande :)
SvaraRaderaTrist det där när folk ska ha fördomar om allt. Hoppas ni inte tar åt er av folks elakheter för det är precis vad jag tycker att det är. Bor själv i en liten håla där alla har åsikter om alla och sticker man ut på minsta lilla sätt blir det ett helvete med skitsnack.
Våga fortsätt vara de ni är! Här i blogglandia och Molly-världen förgyller du tillvaron enormt :-)
Kram
/VIvvi
Tack för kommentarer! Nä jag bryr mig inte om vad folk tror och tycker. Något som däremot får mig att reagera som fan, rent ut sagt, är när folk som har barn med sig kastar ur sig elakheter och fördomar om andra, så barnen hör. För vad lär man sina barn då… Kram på er!
SvaraRaderaSkitkul med geocaching har hållt på mycket med det på jobbet! Finns nog inte en burk i det närområdet som inte är upphittad :) Att folk alltid ska tycka så mycket om saker de inte vet ett smack om!!
SvaraRaderaBoken förresten heter Flickan med snö i håret av Ninni Shulman. Inget högkulturellt utan en vanlig hederlig sommarkrimmialare :) Fast den utspelar sig på vintern.
Tack för Stl tipsen av Berryn! Med mina axlar får jag nog gå på en tvåa tror jag! Kramar
Hej! Jag har bättre "etiketter" på dig maken (som jag ju följer via två bloggar (din och vovvens). Så litet koll har jag på er ;-)
SvaraRaderaOrd som bättre beskriver er är.
Djurvänner, karismatiska personligheter, öppenhet, generositet, förmåga att leva här och nu!!!! kram
Geocaching är väl inget konstigt. maken och hans kompis ägnnar mycket tid åt detta intresse. Motion får man också! kramkram
SvaraRaderaGeocoaching är kul! Det har jag också testat. Och bry dig inte om fördomar. Det säger mer om de som har dem än om dig. Kram
SvaraRaderaRolig hobby, hos oss utövas den i skogen. Fast nu vet jag att någon molly-syster skrattar åt min tolkning av skog:)
SvaraRaderaJag har en Xperia Arc och nu kan jag fundera ibland över varför jag valde en sådan istället för iPhone, men varför vara som alla andra;)
Puss , ses snart
Låter riktigt kul! Hade kanske kunnat va något för eleverna på min skola :0). Människor med civilkurage är fantastiskt så länge fokus ligger på rätt saker ;0). Ha det bäst!
SvaraRaderaKram Ann-Sofie
Ja nu är ju jag med Iphone så jag kan ju hänga på =)
SvaraRaderaTyvärr är vi också ganska vana vid både stirrande och kommentarer för det räcker att ha ett barn med downs syndrom. Oftast brukar jag fråga den som stirrar om de tappat nåt. (föräldrar säger aldrig åt sina barn att inte stirra så jo de får lära sig att det är ok)
När sambon vägde 40 kg mer än nu fick han verkligen smaka på Kristianstadsbornas fördomar. Är man fet är man automatiskt korkad, det vet ju alla. Att han skrivit 2,0 på högskoleprovet är väl ett säkert bevis på det ;)
Det är nog det jag uppskattar så med Stockholm; där skiter folk i dig oavsett hur du ser ut.
Jag tycker det låter som en urkul hobby.
SvaraRaderaDu skall veta att just din blogg är ett av de ställe där jag hämtar kraft och inspiration när folk försöker tala om för mig att jag är "för gammal" för att göra sånt jag gillar eller att jag har "fel" intressen.
Karin
Civilkurage behövs men finns inte så ofta i närheten tyvärr. Skönt att höra att det ändå finns folk som ställer frågor etc. Blev knivöverfallen som 18-åring och har nog aldrig upplevt sån civilkurage som jag fick uppleva då. (jadå allt gick bra o han hamnade bakom lås o bom. Dock inte tillräckligt länge enligt min mening). Jag tror det blir mer och mer som i vissa andra länder (inga nämnda, inga glömda) att man är rädd att själv åka illa ut om man hjälper andra. Knäppt att veta att svimmar man och faller ihop på öppen gatan strax över Atlanten, så vågar inte folkhalmens hjälpa till för de är rädda att bli stämda för att ha gjort fel. Var är vi då? Hoppas inte det blir likadant här.
SvaraRaderaGeocaching är kul! Har varit med en släkting ute men inte börjat själv. Barnen fullkomligt älskade vår skattjakt, ska nog börja på... :-)
Kram/Tina
Folkhalmen??? Hahaha, jäkla autokorr på mobben. Menade såklart att folk vågar inte alltid hjälpa till...
SvaraRaderaFniss..
Vet du, jag mår gott av att ha kompisar som du mr Make omkring mig. (Det finns fler än ni, och jag har den STORA lyckan att känna dessa människor) Jag= kontrollfreak, ordningsmänniska, måste ha mina kläder strukna, ordning och reda - pengar på fredag!
SvaraRaderaJag jobbar som, det börjar på p(oli) och slutar på s. Men jag är INTE fördömande, dömande eller fördomsfull. Det finns många sorter i vår herres hage, och att få lyckan att lära känna flera udda OCH oudda sorter är så berikande. Man måste även våga prata med folk om man har några undringar, nästan allt går att lösa genom att man frågar och får ett svar. Älskar att läsa din blogg!
Helena