Med risk att bli betraktad som riktigt psyksjuk

Får för mig att titta efter om det är något skoj på tv, zappar runt och lyckas hitta Masterchef Australia på en kanal. Och blir plötsligt uppsluppen intill fjantighet. Det är visserligen ett av mina favoritprogram just för tillfället. Men. Det är inte därför munterheten infinner med full kraft. Utan det är istället för den här synen...

... en av deltagarna i en Fields of Lace i chalk. En Odd Molly! På tv. Tjohoo!!! Erkänner jag att jag tänker varje gång det händer. Trots att jag därmed riskerar att bli betraktad som riktigt gravt psyksjuk... Och jag känner likadant om jag ser en Molly på stan. Och jag kan för mitt liv inte fatta varför... Kan det vara för att det finns något här i livet som jag faktiskt känner till eftersom jag ofta även kan namnge plaggen? Är det som någonslags bekräftelse på att jag har bra smak eftersom fler har samma? Eller vad i hela helsefyr är det?...

Jag har absolut inte den blekaste aning! Och då har jag ändå ofta försökt att hårdaktivera de små grå i jakten på ett svar... Har ni någon teori som kanske kan bringa lite mer klarhet i detta infantila beteendemysterium? Och är det, mot all förmodan, fler som reagerar som mig?... Ha en bra dag. Take care! Kram!