Dagens – känner ni igen mig?

Idag har jag fortsatt lite på spåret som jag började plöja upp igår; operation städning av hemmet. Två slarviga personer, båda med pryttlar till förbannelse går inte riktigt ihop med en tvårumslägenhet. Så det finns att göra. Minst sagt… Förutom vovvenadpauser så tog jag även en tur för att fixa lite på stan. Iklädd:

Och jag kan inte låta bli att fråga om ni känner igen mig? Eller om jag ser väldigt annorlunda ut mot vad jag brukar göra? Jag fick nämligen för mig det när jag sprang på en gammal arbetskollega från mitt förra jobb, det från helvetet ni vet… För annars borde man väl känna igen folk som man har jobbat med under flera år. Eller kan kanske elakhet slå ut minnet?...
Och talförmågan, för hur svårt är det annars att svara när någon hälsar på en på stan?... Jag har aldrig, inte ens för en nanosekund ångrat att jag sa upp mig från det skitstället. Och nu är absolut inget undantag. Idioter, inte värda att bry sig om… Däremot har det lärt mig vilka som är mina vänner, och definitivt värda att bry sig om. Så inget ont som inte har åtminstone en smula av gott med sig… :o)

Dags att fortsätta med röjningen. Hoppas ni får en riktigt bra kväll. Peace & Love!